1952

Det var vår 1952

Till samhällets folkpark dom skulle gå

Alla i byn skulle komma dit och kvällens höjdpunkt skulle vara dansband.

Och mitt på stället stod hon bara där

Det är bara på film det blir sådär

Dom blev lyckliga ihop

Alla avundades på dom där

Som gjorde kärlekens jävla karriär

Visst dom hade inga barn eller så

Han jobbade på bruket, hon i stans tygaffär

Dom hade vovve,villa Volvo

Hon dog för 17år sen nu är det hans tur

Han kommer att se sitt liv passera

I revy

Han kommer att höra sitt sista andetag

Sen blir det tyst

Han har knutit sin slips för sista gången

Den är röd

Nu är allt över

Nu är det over and out

Nu lämnar han stället

Han är färdig för att dra

Han checkar ut

Och säger upp sitt elavtal

Han har skottat sin uppfart

Och han har gett katten mat

Disken står på köksbänken rakt och prydligt i en rad

På bordet finns ett brev till dom som han lämnar kvar

Dom ska inte vara ledsna dom ska minnas alla glada dar

Han har verkligen försökt men saknaden har kommit ikapp

Därför är han klädd i frack han är klar och han sticker inatt