Centralmassivet

Vi är vanliga, vi är nån i mängden

Åh, vi är stjärnor

Vi är ett blankt papper vi är, en torsdag eftermiddag

Vid fönsterbordet

På nåt sätt hittade jag en trång korridor

Jag gick in där och ville aldrig, aldrig därifrån

Den där känslan av att allting där var viktigt

Känslan av att allting skiner, en silverflod

Om vi nånsin behövt ett mirakel

Så kan det få komma nu

Vissa kvällar kan jag prata hela tiden

Andra kan jag knappt få fram ett ord

Roslagsgatan upp genom Sibirien

Källaren vi hängde i, norra porten, fyrverkerierna

Ingen idé att sova nu, väl?

Det bara pågår här, tar aldrig slut

Kom igen, kom igen, kom igen

Kom igen och blöd, men blöd inte för mycket nu

Om vi nånsin behövt ett mirakel

Så kan det få komma nu

(Aah)

Jag tror det är nåt stort på gång

Jag tror det är nåt stort på gång

Skaka spegeln sakta, vänd den upp och ner

Gå rakt på linjen och skaka spegeln en gång till

Om vi nånsin behövt... är det nu, nu, nu

Vi är vanliga, vi är nån i mängden

Aah, vi är stjärnor, åh-åh