Ett Liv Genom 64 (Zarah)

Nånstans i Sverige

Kunde ha varit varsomhelst

Föds lilla Zarah

Otroligt glad och ovanligt snäll

Riktig busunge

Kunde vart vilket barn som helst

Förutom på fotbollsplanen

För där var Zarah frälst

Hon ler i skolan men hemma sker något annat

Bara en vägg skiljer misären från hennes grannar

Men likförbannat

Gör vi oss jävligt lätt hemmastadda

För känner man inte till något annat

Så blir det standard

Brinner bara för sporten för Zarah va het som kani

Skulle bli stjärna yani

Som Kosovare Asllani

Men trauman är ikapp hennes låga som en tsunami

Och som bekant så vek sig systemet som origami

Och skolan misstänker missförhållanden skäligen

Men finns ingen poäng med att fråga en inför gärningsmän

Märken börja synas, hon slutade gå till träningen

Men inget märks, när ingen förälder gått på en träning än

Hon går från dom hon dyrkat, till ateist

Stängt av för att inte fastna på sånt som hon lider brist

I livet hamnar hon sist

Hon känner sig som statist

Minns knappt när hon stod i fokus och höjdes av någon sist

Så när dom äldre får upp ögon för Zarahs list

Hur hon trollar bort parfym och mascara, illusionist

Snattande specialist

Hon känner sig som artist

Långt ifrån sitt monster till farsa till alkoholist

Uppmärksamheten börjar funka som batteri

Hennes nya vänner använder skiten som strategi

Tills en måndagkväll på H&M slutar i tragedi

Och pappa får veta att hon just haffats för snatteri

Det man lägger upp, äter man upp, bon appétit

Ser i ögonen på om barn är uppväxta runt slakteri

Fick en örfil så hård

Att hon snurra runt som en satellit

Så till kunden hoppas du stolt över barnet du satte dit

Ett Liv genom 64

Med risk för att nämna det uppenbara

Inget spelar nån roll

Om man saknar det mest basala

Försöker inte försvara

Försöker bara förklara

Att det du fördömer

Handlar om överlevnad för Zarah

Och hon tillhör numera en viss skara

Och upprepar bara

Allt hon hör som en ara

Övertrasserat sitt konto på det mentala

Och hamnar i daglig fara

För droger är dagligvara

Duckar död med en hårsmån

I jakten på allt dom går på

Bänkar vid hållplatser, spyer blandat med sågspån

Själar sköra som hårstrån

Piller och toxisk åtrå

Alltoftare får tankarna sväva ovanför tågspår

Blir inte längre berörd av och bli bedömd

Flera år och drömmar långtifrån längtan och bli berömd

Tänker hon efter, enda sen hon var född

Har hon aldrig känt sig älskad

Önskad eller behövd

Och så kom dagen för våran Zarah

Ville fly sina demoner men fastnar i egen snara

På fest med vilsna själar där vänner är färskvara

Hittas hon dagen efter i nåt som liknade dvala

Panik för hennes ögon är inte kontaktbara

Hysteriska när dom inser det faktum som dom befarat

Skriker snälla, rara

Sötaste, underbara

Snälla ba kom tillbaka

Men Zarah kan inte svara

Kanske rimmar det illa men saknar ord

Ännu faller ett träd med andetaget hon drog

Fanns en aura ingen släppte den dagen

När Zarah dog

Som hon funnit frid

För det såg som om Zarah log

Tror hon funnit frid

För det såg som om Zarah Log

Nu växer det nya skott

Exakt där vår Zarah stod

Men va redo för nästa skörd

För i Sverige växer en skog